Slut på spaningar…

Hej läsare,

Kul att du har hittat hit, trots att det har gått några år sedan jag skrev senaste inlägget. Hade lite fler idéer kring spaningar som att det verkar göra ont att vara artig i Sverige (Det verkar vara pinsamt att säga tack eller ursäkta mig. En ”favorit” är människor som sitter på sätet innanför på bussen och lyckas med mästerstycket att få den som sitter bredvid att förstå att den ska kliva av, så att personen blir utsläppt och kan kliva av bussen, utan att vare sig säga ”ursäkta” eller ”tack”. Man grymtar till lite, bara.) Eller detta att det är lite extra fint att vara friluftsmänniska. Att tälta, vandra och plocka bär med barnen är hög status. Vi som hatar att tälta har fått lära oss att ducka för dessa inviter.

Tja, lite sånt. Men nu är idéerna slut, så ni får hålla till godo med den lista som finns. Tyvärr har gamla youtube-klipp och sånt ofta slutat fungera.

Må så gott allesammans!

10 oktober 2012 at 14:39 2 kommentarer

Nr 49: Det är fint att vara morgonpigg

Du vet att du är i Sverige när du känner dig som en sämre människa för att du inte gillar att stressa iväg tidigt på morgonen. Man är liksom en bättre människa, med högre moral om man kliver upp och knotar iväg till jobbet tidigt. Att istället sitta och jobba senare på kvällen, ses som bohemiskt, lite maniskt, för arbetsnarkomaner och personer som brinner för något. Som den nu så aktuelle Stieg Larsson.

När man inte har barn, kan man ofta ignorera det här. Man har liksom några år av frihet under sina första år i arbetslivet. Man kan jobba 9-18 (vanligt i Stockholm om du frågar mig), äta lunch vid 12 och middag vid 19. Men redan när barnen börjar dagis så drar det igång: Man kan lämna väldigt tidigt (kl 7 är inget problem), men måste ha särskilda skäl för att hämta efter kl 17. Lunch äter dagisbarnen ofta runt 11. Det gör att de är hungriga klockan 11 även på helger. Och att middag senare än kl 17 är otänkbart. Lördag som söndag. Berätta det för en spanjor…

Så snart så inser man att nu är man fast i den svenska moralen att morgonstund har guld i mun. Och att detta kommer att forsätta tills den yngsta gått ut gymnasiet. Då, vid en ålder av 55, ska jag åter ta det lugnt på morgonen och äta middag vid 19-tiden. Wild.

28 januari 2010 at 11:20 5 kommentarer

Ullared är det typiskt svenska

Verklighetens folk är begreppet som engagerar, denna gråmulna höst. De finns tydligen i Ullared, på Färjan och hos Bönderna. Det är det som lockar oss att titta på dokusåpor som Ullared, enligt Anna Edin i DN idag.

Själv har jag inte följt dessa såpor, jag drömmer mig bort från det typiskt svenska och föredrar Grey’s Anatomy… Men jag häpnade när min mamma åkte bussresa med väninnorna till Ullared (80 mil enkel resa – inga problem!). Och redan på 90-talet fanns det camping-faciliteter på IKEAs parkering i Birsta/Sundsvall. Folk kom med husvagnar på sommaren, tanten var inne och ”fyndade” och gubben satt vid husvagnen och väntade. I vart fall var artikeln som alltid dök upp i lokalpressen skriven så, varje sommar. Och det är väl det här som Claes Olsson har byggt sin framgång på: ett shoppingmecka för mannen, så att han har nåt att spendera pengar på och inte bara sitta där och vänta. Har Claes Olsson gjort svenskarna nöjdare med sina semestrar?

En stor chock över mötet med ”verklighetens folk” fick jag när jag av en slump råkade hamna på en 75%-rabatts utförsäljning på ÖverskottBolaget, ÖB. (Nu måste jag skriva att det var en slump, men i själva verket är jag en stor rea-älskare, som dock aldrig shoppar på ÖB i vanliga fall). Jag kunde inte motstå rosa barbie-klänningar för 3 kr styck (10 klänningar, 30 kronor var bara FÖR bra), så jag var där och köade. Framför mig stod mor och dotter, kånkade korgar och svettades och var oerhört nöjda över hur mycket de lyckats fynda. Vad de skulle ha 30 chokladtomtar, 25 påskägg, 10 tuber badrumssilikon, 10 likadana fasta nycklar (alltså inte skiftnyckel, utan fast 10 mm-nyckel), 15 likadana jultomtar etc etc till, mitt i juni, det vet jag inte. Men billigt var det. Kanske skulle de ha loppmarknad? ÖB lär väl liksom IKEA, Ullared, Claes Olsson mfl vara en fullkomligt lysande affär som uppenbarligen svarar mot våra upplevda behov.

Men är det typiskt svenskt? Typiskt är väl kanske husvagnen, träningsoverallen och varmkorven. Men själva shoppingsfenomenet är väl plågsamt internationellt? Varje väl utvecklat land har väl ett Ullared? Eller drömmer om att ha?

Dokusåpor som Ullared är väl det nya ”Hem till gården” – småmysig underhållning om vardagens utmaningar? För säga vad man vill om Ullared, att vara där i 14 dagar och shoppa för ett helt år framåt, det måste kräva sin planering.

Läs andra bloggar om
Ullared    Bonde söker fru    Typiskt svenskt

12 november 2009 at 13:05 4 kommentarer

Nr 47: Du snaskar smågodis i tid och otid

Jo, onekligen är det så, eftersom vi svenskar äter mest godis i hela världen. 17 kg per person och år. Ständigt ökande på en boomande marknad.

Jag minns när plockgodiset kom till byn, i början på 80-talet. I min hemstad Härnösand öppnade då en liten godisbutik där man själv plockade ihop sin påse. Revolutionerande, eftersom det alltid var bökigt det där när man skulle stå och peka på olika sorter genom kioskluckan, med ett biträde som skulle hålla reda på summan. När plockgodiset kom kostade det 9.90 kr/hg. Vi försökte lista ut vilka sorter man tjänade mest på att välja, som var lågviktare och billigare nu än när de kostade 25 öre/bit… Påsarna var små, så att det skulle kännas som mycket i påsen…

godisvägg

Nu, drygt 25 år senare har livsmedelsbutikerna hela väggar med godis. Man tvingas stå i kö med hungriga ungar med godisberg runt sig. Kilopriset är ibland nere runt 3-4 kr/hg, vid påsk till exempel, då det är ett lockpris för storhandlande barnfamiljer. Och påsarna och skoporna är gigantiska. Då ursprungspåsen rymde ett hekto, rymmer dagens påse lätt 1,5 kg. Och sorterna är så många, att även om man bara tar några av varje – vilket är svårt med den stora sleven – så blir det alltid mer än man tänkt sig.

Jo, smågodisätandet är typiskt svenskt. Min väns franska svärföräldrar häpnar över att de som vuxna äter smågodis, i Frankrike är det något som bara barn gör. I Sverige äter tydligen svensken i snitt 3 hg per vecka. Hur mycket äter då inte en storkonsument? 1 kg i veckan?

Ser man bilder på hemvändande svenskar är det ofta en stor påse smågodis som de får av sina mötande vänner. För det är liksom de salta sillarna (alltså, vilket annat land har SALT godis??), bilarna, djungelvrålet och skumbananerna vi saknas när vi är utomlands.

17 kg per person och år. Jag säger då det.

Aftonbladet

30 oktober 2009 at 11:26 2 kommentarer

Nr 46: Du tror att alla saltar sina popcorn

Du vet att du är i Sverige när du tar för givet att popcornen alltid är salta. Jag minns fortfarande min chock första gången min tyska kompis frågade

”Do you want your popcorns with sugar or salt?”

Jag var säker på att hon skämtade med mig, men tydligen är det lika vanligt med söta som salta popcorn i Tyskland! Men i Sverige finns det bara salta popcorn på SF:s popcornrestauranger. Att bägarna numera antar amerikanska storlekar är en annan historia. Trenden att alla nöjen ska kombineras med hetsätning numera, är väl inte så svensk.

Popcorn med choklad? Självklart!

Popcorn med choklad? Självklart!

I USA, där man odlar mycket majs, har man produktutvecklat popcornen med massor med olika smaker och har till och med webshoppar för gourmetpopcorn.  I Chicago var det ofta lång kö utanför en populär popcorn-shop. ”Caramel Crisp”, ”Cheese Corn” eller ”Pecan Caramel Crisps”.  Popcorn är mer som en smakbärare av olika salta och söta smaker. Att vi i Sverige inte kommit längre än bara salt, är väl egentligen lite torftigt.

22 oktober 2009 at 15:16 8 kommentarer

Nobelpriset – tagare eller vinnare?

Denna vecka är väl Nobelpriset något som är väldigt aktuellt och väldigt svenskt. Men allra mest svenskt blir det för mig då vi säger att någon är nobelprisTAGARE i litteratur/kemi/fysik etc. Engelskans Nobel Price WINNER känns kanske för elitistiskt för det svenska språket och lynnet? Herta Müller ska tydligen vara bra på att formulera hur språk påverkar vårt sätt att se på världen. Det här var mitt bidrag till analysen av det svenska språket.

”Jag går inte omkring och är Noblepristagare hela dagen” säger Herta Müller enligt DN. Men jag undrar om hon inte själv egentligen sa vinnare?

09 oktober 2009 at 9:33 Lämna en kommentar

Arga lappar…

Alla ni som är roade av arga och oftast anonyma lappar, kolla in:

http://www.argalappen.se/arga-lappens-hall-of-fame/

Men obs! det är fångande läsning och lätt att man blir sittande med den…

05 oktober 2009 at 14:33 Lämna en kommentar

Äldre inlägg


Bookmark and Share
*** Follow Du vet att du är i Sverige när...

Blog Stats

  • 55,881 hits
april 2014
m ti o to f l s
« Okt    
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
282930  

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.