Nr 21: Du vill alltid äta utomhus

Du vet definitivt att du är i Sverige när du drivs av en längtan att äta utomhus, bara vädret tillåter. Så fort det blir varmt på våren, så är vi ute och äter. På vår egen uteplats förstås – den svenske mannen och grillen är som ett under sommarhalvåret – i skog och mark, på stranden, på uteserveringarna. Eftersom det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder, är numera många uteserveringar utrustade med både en och två filtar att ta till. Skam den som ger sig.

Picknick på stranden – yes!

Jag är helt övertygad om att detta sitter i våra gener och baserar den slutsatsen på att båda mina barn är helt besatta av att äta ute (därmed kan jag som alla andra småbarnsföräldrar uttala mig om i stort sett alla män och kvinnor). Det verkar som att maten blir mycket godare av att ätas ute. Och jag håller med. Jag älskar picknick och min mamma har faktiskt dåligt samvete för att vi inte gick på tillräckligt med sådana när jag var liten (bara en sådan sak – har grekiska mammor dåligt samvete för att barnen inte fick fika påen filt i skogen tillräckligt ofta?). Varje sommar utnämner jag till ”picknick-sommar”. Goda kanelbullar, blandsaft och kaffe till de vuxna är obligatoriskt. OK, mariekex och ”vanilj-rån” är också klassiker i min familj. Fast jag själv alltid föredragit Brago.

Denna blogg är mina betraktelser kring vad som är typiskt svenskt, svenska värderingar och företeelser.

Nr 5: den svenska synden

Den svenska synden är internationellt känd. Men den är inte alls som de tror i utlandet. Nej, den största synd man kan begå i Sverige är att inte ”ta vara på det fina vädret”. När solen skiner, ja då är det en stor synd att sitta inne.

Solen skiner på Tre Kronor. Ut och njut av vädret!

Min svenska vän som bor i Milano och är gift med en man från Sicilien, fortsatta att betrakta detta som en synd när hon flyttat till Italien.
”Vi måste ju gå ut nu, solen skiner” sa hon.
”Jaha?” svarade hennes man.
”Ja, men det är fint väder, då kan vi inte sitta inne heller”. ”fortsatte hon.
”Nähä?”
Han förstod inte alls vilken syndig sak han gjorde sig skyldig till när han fortsatte att dona på inne.

Det här har ju förstås med klimatet att göra: vi har inte så mycket sol, så när den skiner vill vi inte missa det. Därav att vi är helt fanatiska på att äta utomhus. Så fort vårsolen tittar fram så sitter svenskar i var och varannan buske och äter.

Jag som på sommaren själv föredrar att sitta i skuggan och läsa en bok, finner att jag oftast får dela platsen under trädet med utrikes födda, som ännu inte blivit så svenska att de sitter i den gassande solen och flämtar.

För barn är det ännu syndigare att vara inne när det är fint väder. Det händer att vi som svenska föräldrar förbjuder barnen att vara inne när solen skiner. ”Ut med er nu”, heter det.

Jag hörde en gång en intervju med en kvinna som var född i Indonesien. När hon flyttade till Sverige så förstod hon först inte varför alla svenskar i busskön, vände ansiktena åt ett håll och tittade upp i himlen. Bad de till någon gud? Sen förstod hon att de vände ansiktena mot vårsolen, för att fånga värmen. Och på sätt och vis tillbad de väl då den svenskaste av gudar?

/Lena