”Vi måste ju gå ut nu, solen skiner” sa hon.
”Jaha?” svarade hennes man.
”Ja, men det är fint väder, då kan vi inte sitta inne heller”. ”fortsatte hon.
”Nähä?”
Han förstod inte alls vilken syndig sak han gjorde sig skyldig till när han fortsatte att dona på inne.
Jag som på sommaren själv föredrar att sitta i skuggan och läsa en bok, finner att jag oftast får dela platsen under trädet med utrikes födda, som ännu inte blivit så svenska att de sitter i den gassande solen och flämtar.
För barn är det ännu syndigare att vara inne när det är fint väder. Det händer att vi som svenska föräldrar förbjuder barnen att vara inne när solen skiner. ”Ut med er nu”, heter det.
Jag hörde en gång en intervju med en kvinna som var född i Indonesien. När hon flyttade till Sverige så förstod hon först inte varför alla svenskar i busskön, vände ansiktena åt ett håll och tittade upp i himlen. Bad de till någon gud? Sen förstod hon att de vände ansiktena mot vårsolen, för att fånga värmen. Och på sätt och vis tillbad de väl då den svenskaste av gudar?
/Lena



Senaste kommentarer