Nr 4: Du är ditt jobb

Du vet att du är i Sverige när den första frågan du får av en ny bekanskap är ”jaha, och vad jobbar du med då?”. Vi är våra jobb. Vårt yrke är vår identitet. Numera ska både kvinnor och män jobba heltid, hela yrkeslivet. Om man under en kort period inte jobbar heltid, måste det täckas upp av någon legitim orsak, tex studier eller barnpassande. Att bara inte jobba ett tag är mycket utmanande. Då är man ARBETSLÖS, bör genast ta sig ur situationen och många verkar vara rädda att det är något smittsamt.

En svensk vän som sedan 10 år bor i Italien, var under en tid utan anställning då bolaget hon jobbat på gick i konkurs. ”Oj, stackars dig, hur ska det nu gå? Har du sökt några nya jobb? Nåt på gång?” var svenska vänners kommentarer. Som inte var så upplyftande eller hjälpande: stressad av sitationen blir man alldeles tillräckligt på egen hand. Hennes italienska vänner tyckte istället: ”Ja, men det kan väl vara rätt bra. Du har jobbat så mycket. Passa på att utveckla lite andra sidor. Du som har en bra utbildning får ju ett nytt jobb vad det lider.” Min vän blev både förvånad och lättad över den italienska reaktionen. Att bli av med jobbet var inte samma sak som att stå utan identitet.

Kontorslandskap...

När småbarnsföräldrar inte båda jobbar heltid, utan väljer att yrkesarbeta mindre under den korta tiden som barnen är små, då heter det ”down shifting”. Det är så märkvärdigt och sticker ut så mycket att det måste få ett eget begrepp.

SVTs Babel har häromdagen en intervju med Joyce Carol Oates, denna formidabla författarinna som mer än någon analyserar och beskriver sin samtid genom sina böcker. Jag fastnade för hennes utläggning om behovet av tid, för att hinna reflektera och tänka. Det blir en bristvara i ett land, där allas heltidsarbetande har blivit en norm.

Vilka värderingar har gjort att vi hamnat här? Ja, Luther lade väl grunden för att det är hedervärt att göra ett gott dagsverke. Klimatet som tvingat oss att jobba hårt har lagt sitt till. Och så feminismen som har gjort att både män och kvinnor nu förväntas jobba heltid hela livet. Men så har vi också värderingar som gjort att vi litar helt och fullt på staten och har ”outsourcat” vår ekonomiska buffert till staten. Det skulle aldrig en italienare göra. De har bufferten i familjen. Och blir inte lika hårt knutna till sina anställningar.

Uppdatering: Alin de Bottons nya bok ”The Pleasures and Sorrows of work” verkar vara en intressant betraktelse över arbetslivet idag. Kanske en bok för hängmattan i sommar…

DN