Nr 36: Du gillar dansband

Du vet  att du är i Sverige när du gillar dansband. De var väl rätt ute ett tag (?) eftersom yngre generationer inte har gått på Statt och dansat foxtrot på samma sätt som 40-talisterna gjorde. Logdansen har också varit lite utdöende. Borta är de tider när man lätt kunde cykla/lifta/köra bil 15 mil för att gå på dans.

I min barndom minns jag hur mamma och pappa gick på ”statt” och dansade. Mamma brukade ta hem några av de ”dansbandskort”, en sorts idolkort i vykortsformat, som dansbandet brukade dela ut som reklam. Så här kunde det se ut:

Dansbandet Pelles i tidstypisk utstyrsel

Vill du kolla in dansbands-kort så finns här siten för dig: www.svenskadansband.se. Dedikerad till att katalogisera denna svenska folkhemsskatt! Internet ÄR fantastiskt.

Enligt uppgift var det av skattetekniska skäl som dansbanden började klä sig så fantasifullt. En vanlig kostym var inte med säkerhet en scenklädsel och därmed inte avdragsgill. Men en riktig dansbandskostym kan definitivt inte användas privat utan blir då fullt avdragsgill. Vår skattelagstiftning ger oanade kulturfenomen.

Dansbanden har fått ett uppsving på senare år, efter succén med Dansbandskampen, som för övrigt nu söker nya deltagare. Tidigare vinnarna Lars-Kristerz går tydligen mot nya segrar.

.

För mig personifieras dansband av Mr Dansband himself, Christer Sjögren (f.ö. också med i gruppen Pelles ovan). Han är också ett exempel på hur dansbandssjungandet är som en skola för att bli folkkär artist i många olika gebit. Tänk Lotta Engberg och Charlotte Perelli. När Christer var med i Schlagerfestivalen med ”I Love Europe”, så kändes allt så väldigt svenskt… Fast han borde väl byta namn till Christer SjögrenZ? Varifrån kommer alla Z i danZband?

Nr 20: Du vet hur en riktig blondin ser ut

Du vet att du är i Sverige, när man inte kallar vem som helst för blondin. Vi vet att bara de riktigt blonda är blonda. Allt annat ser vi som brunt hår.

Malena Ernman till exempel, hon är en riktig blondin. Charlotte Perelli ett gränsfall, i vart fall ingen äkta blondin.

När min vän Marianne hade bott några år i Milano, var jag där och hälsade på. Vi var ut och åt middag med hennes kompisgäng. Efteråt skulle Marianne förklara vem av tjejerna som var vem. Och sa:

- Ja, det var hon, den blonda som satt bredvid Roberto.

- Eh? sa jag och insåg att nu hade Marianne blivit italienare. För någon blond kvinna hade jag inte sett till. Möjligtvis en brunett med lite slingor. Men blond – nej.

En (1) blondin, resten brunetter

Personligen blev jag lite stött när min engelske vän Paul, sedan Perelli vunnit 1999 tyckte att hon och jag var väldigt lika varandra. Han tyckte att alla svenskor såg likadana ut.

Aftonbladet

Denna blogg är mina betraktelser kring vad som är typiskt svenskt, svenska värderingar och företeelser.