Nr 49: Det är fint att vara morgonpigg

Du vet att du är i Sverige när du känner dig som en sämre människa för att du inte gillar att stressa iväg tidigt på morgonen. Man är liksom en bättre människa, med högre moral om man kliver upp och knotar iväg till jobbet tidigt. Att istället sitta och jobba senare på kvällen, ses som bohemiskt, lite maniskt, för arbetsnarkomaner och personer som brinner för något. Som den nu så aktuelle Stieg Larsson.

När man inte har barn, kan man ofta ignorera det här. Man har liksom några år av frihet under sina första år i arbetslivet. Man kan jobba 9-18 (vanligt i Stockholm om du frågar mig), äta lunch vid 12 och middag vid 19. Men redan när barnen börjar dagis så drar det igång: Man kan lämna väldigt tidigt (kl 7 är inget problem), men måste ha särskilda skäl för att hämta efter kl 17. Lunch äter dagisbarnen ofta runt 11. Det gör att de är hungriga klockan 11 även på helger. Och att middag senare än kl 17 är otänkbart. Lördag som söndag. Berätta det för en spanjor…

Så snart så inser man att nu är man fast i den svenska moralen att morgonstund har guld i mun. Och att detta kommer att forsätta tills den yngsta gått ut gymnasiet. Då, vid en ålder av 55, ska jag åter ta det lugnt på morgonen och äta middag vid 19-tiden. Wild.