Nr 47: Du snaskar smågodis i tid och otid
30 oktober 2009 at 11:26 2 kommentarer
Jo, onekligen är det så, eftersom vi svenskar äter mest godis i hela världen. 17 kg per person och år. Ständigt ökande på en boomande marknad.
Jag minns när plockgodiset kom till byn, i början på 80-talet. I min hemstad Härnösand öppnade då en liten godisbutik där man själv plockade ihop sin påse. Revolutionerande, eftersom det alltid var bökigt det där när man skulle stå och peka på olika sorter genom kioskluckan, med ett biträde som skulle hålla reda på summan. När plockgodiset kom kostade det 9.90 kr/hg. Vi försökte lista ut vilka sorter man tjänade mest på att välja, som var lågviktare och billigare nu än när de kostade 25 öre/bit… Påsarna var små, så att det skulle kännas som mycket i påsen…
Jo, smågodisätandet är typiskt svenskt. Min väns franska svärföräldrar häpnar över att de som vuxna äter smågodis, i Frankrike är det något som bara barn gör. I Sverige äter tydligen svensken i snitt 3 hg per vecka. Hur mycket äter då inte en storkonsument? 1 kg i veckan?
Ser man bilder på hemvändande svenskar är det ofta en stor påse smågodis som de får av sina mötande vänner. För det är liksom de salta sillarna (alltså, vilket annat land har SALT godis??), bilarna, djungelvrålet och skumbananerna vi saknas när vi är utomlands.
17 kg per person och år. Jag säger då det.
Inlägg postat i: Uncategorized. Taggar: godis, smågodis, snaskande, svenskt.



1.
utlandsMartin | 02 november 2009 kl. 18:34
Mmmm… Javisst! Lösgodis är det jag alltid föräter mig av när jag är i Sverige och vad som följer med i väskan hem i kilovis.
2.
pehrs | 05 november 2009 kl. 9:56
Själv brukade jag satsa på en påse bilar, det smakade som hemma. Det konstiga är att jag nu när jag bor i Sverige inte alls brukar köpa bilar. På samma sätt så åt jag mycket mer inlagd sill från IKEA när jag bodde i London än vad jag gör i vanliga fall. Det blir nåt extra bra med smaken när man är på avstånd från hemlandet, tycker jag.
/Lena