Nr 43: Du får anonyma lappar i brevlådan
22 september 2009 at 11:19 4 kommentarer
Du vet definitivt att du bor i Sverige när du hämtar din morgontidning och konstaterar att du även begåvats med en anonym klagolapp i brevlådan. Själv trodde jag att jag flyttat ifrån fenomenet när vi flyttade till hus, att det var i flerbostadshusens intima samvaro fenomenet uppstod. Men, i lördags kunde vi konstatera att arga-lapp-skrivarna även bor i villa. Med ett anslag av ”Hej Grannar!”, blev vi diffust anklagade för att ha för få blomkrukor på kommunens mark på baksidan av vår tomt, varför vi framstod som troliga anmälare till kommunen om att andra i husraden anlagt sandlådor odyl på den allmänna tomten. Brevet var förstås inte undertecknat och det visade sig att alla (?) grannar fått likadana och flera kände sig anklagade.
Lappen som kom i vår låda...
Det här är inte den första anonyma lapp jag drabbats av, men det är alltid lika trist. Konflikträdda lappskrivare lägger grunden till att alla grannar ska gå omkring och misstänka varandra hit och dit.
”Nu hälsade hon lite surt. Tror hon att jag anmälde? Eller att jag skrev lappen?”
Suck. Men det roar mig att fundera kring fenomenet – hur tänker lappskrivaren? Sitter man först i TV-soffan och diskuterar bra formuleringar, att det inte ska bli för långt och att tonen ska vara den rätta? När man är nöjd och överens med maken/makan (För man gör det väl tillsammans? Eller?), skriver man ut lapparna och väntar till mörkrets inbrott och att alla grannar har släckt ljuset. Då smyger man runt på gatan och lägger lapparna i brevlådan med så lite skrammel som möjligt? Går sedan nöjt och lägger sig och fantiserar om mottagarnas reaktioner? Och senare, när grannarna är förbannade över lappen och tycker den är korkad, vad gör man då? Ger sig till känna? Spelar med? Låtsas som det regnar? Ångrar sig de 20 kommande åren, innan man flyttar till nytt område? Eller skrider till verket med en ny lapp?
David Batras bästsäljande bok ”Den som inte tar bort luddet ska dö!”, om vårt lappskrivande, borde vara tämligen världsunik? Eller skriver man anonyma lappar i HongKong, Mombasa och Madrid? Är den anonyma lappen den moderna svenskens motsvarighet till att knyta handen i byxfickan?
Inlägg postat i: Uncategorized. Taggar: anonyma lappar, David Batra, svenskt.
1.
Frida | 28 september 2009 kl. 15:13
Men snälla nån. Jag fattar inte vad det är för fel på folk. Varför inte ta det direkt med den som dom tror det är. Och VARFÖR störa sig på det från början. Jag verkligen hatar detta lappskrivande och tisslande och tasslande.
Säg vad du vill till rätt person istället!
2.
utlandsMartin | 28 september 2009 kl. 17:50
Hurra! Ett efterlängtat inlägg i en av de bästa bloggen på nätet!
Själv har jag aldrig fått anonyma lappar i brevlådan när jag bodde i Sverige, förutom ett par kärleksdikter, men de var lätta att lista ut var de kom ifrån.
På min sida av Atlanten har jag heller inte fått sådana lappar, men jag antar att de skulle bli ett fall för polisen i fall det förekom.
Visste inte att detta var ett förekommande fenomen och har precis beställt David Batras bok.
3.
pehrs | 29 september 2009 kl. 9:30
En av de bästa? Wow. Nu känner jag mig manad att skriva fler spaningar. Men också att uppmana läsare att komma in med egna iakttagelser – jag har haft lite idétorka på sistone. Tills lappen damp ned i lådan….
/Lena
4.
Sanna | 29 september 2009 kl. 8:59
hahaha nä det är nog typiskt för oss svennar.. hahahah =)Lite fegt är det och jag har tur som har snälla grannar inga lappar här på tio år.. hahah.. Jätte kul inlägg..