Arkiv för september, 2009
Nr 45: Du gillar faktiskt Systembolaget
Du vet definitivt att du är i Sverige när du tar en tur till Systembolaget och finner att du tycker att ett statligt monopol för alkohol är riktigt bra. Tidigare, när man skulle beställa över disk - ett väldigt stressande moment för mig som bara glömde alla vinnamn – och enbart före kl 18 på vardagar och ofta med groteska köer inför storhelger, ja då knorrade vi lite. Men nu känns det ju som värsta tax-free-grejen med shoppingvagn och plocka-själv-butiker. (Alltså minns ni första gången ni handlade i en tagsjälv-butik? Det var väl inte bara jag som lassade på som om det vore på rea?)
Och lördagsöppet! Vi behöver inte ens gå tidigare från jobbet för att kunna köpa en flaska vin! Fantastiskt! Och numera när bag-in-box-försäljningen ständigt slår nya rekord, har vi väl den tillgänlighet till vin som vi vill ha? Alltså, är inte Sverige och Systembolaget, världens största vinimportör, något av en skapare av denna nya produkt? Den stämmer så väl med vårt behov av tillgänglighet och lägre priser. Med billiga flaskor på närmaste snabbköp, à la Frankrike eller Italien, så behövs väl inte boxen? Och detta med box-hållare i den ena designen fulare än den andra – säljs det i nåt annat land? Island kanske? Eller hos dessa stackars norrmän som har så dyr sprit att de måste åka till Sverige och – tadaaaa – Systemet för att bunkra. Kanske är de svenskare än oss svenskar?
Så här såg det ut när man handlade över disk. Men oftast med längre köer förstås...
Ungdomar, ni som inte fick köpa sprit innan Anitra Steen moderniserade Systemet, för er vill jag berätta att ibland fick man ta ledigt från jobbet för att hinna till butiken. Min vän som jobbade på Scania var mycket frustrerad – strandsatt på ett industriområde. Jag som jobbade i Solna Centrum kunde smita iväg på lunchen och shoppa. Sen var det rätt grå butiker med flaskor bakom montrar. När det var ens tur fick man gå fram till disken och säga vad man ville ha. Var den varan slut, fick man se till att ha en plan B klar. Eller fråga butiksbiträdet vad han/hon kunde rekommendera till kyckling (på den tiden åt man rött till kött och vitt till fisk, inget annat). En särskild ölkassa fanns också, där det var tänkt att man skulle köpa öl medan man köade för det starkare. Och så var vinet ”härtappat” och vi hade ett pant-system för vinflaskor. Man gick tillbaka med flaskorna till systemet och fick pant. Det ni.
Men nu är vi så nöjda. Vi berättar glatt för utländska bekanta om vilket fantastiskt utbud på vin det är, som värsta exklusiva butiken. Hur kunnig personalen är. Om hur man kan beställa vad som helst, så måste de ta hem det utan extra kostnader. Ja, vi är numera nöjda och glada med Systembolaget. Sen passar vi förstås på att bunkra sprit från utlandsresor och Viking Line gick väl i konkurs utan taxfreespriten. Vi gillar Systembolaget.
Ibland känns det dock väldigt mycket som ett märkligt socialistmonopol. Och det är när jag som fortfarande glömmer vinnamnen ska hitta rätt flaska. I vissa butiker är det uppdelat i prisklass. Nu ska jag inte bara komma ihåg att vinet heter ”chateua rouge fantastic” utan måste också veta om det kostar 79 kr eller 81. Det räcker inte att veta att det är en bourgogne, nej jag måste veta vilken prishylla jag ska kolla i. Då känner jag mig nog så svensk.
Nr 44: Anna Anka kan väcka jämställdhetsdebatt
Du vet att du är i Sverige år 2009 när en person som Anna Anka kan engagera folk i en jämställdhetsdebatt. Jag är totalt fascinerad. Vad är det för supersvensk tråd hon slår an på, när en så extrem person kan uppröra så många? Hade tidigare bara sett påannonserna för ”Svenska Hollywoodfruar” och tänkt att det inte var något program som intresserade mig. Men efter debatten, som hittat in på DNs ledarsidor, engagerat KD-politiker, gett henne en plats i Skavlans fåtölj och ett extrainsatt program med Aschberg, var jag tvungen att kolla in programmet på webben. Jag och en väninna tittade på lördagkvällen och blev helt fast.
(Lägger in en youtube-video med Anna, så får jag se om jag får en påhälsning från hennes advokater. Royalties, you know)
Anna Anka förefaller vara en rätt extrem person, ständigt på språng och fanatiskt arbetande för att nå sitt mål. Hon och Paul är säkert som gjorda för varandra. Hon verkar vara helt egocentrerad och inte det minsta medveten om världen runt om henne. Att det finns problem med vattenförsörjningen i Kalifornien, vilket gör hennes megastora golfgreen-kvalitets-gräsmatta ett helt galet sjukt projekt? Intresserar inte Anna, trädgårdsmästaren har att vattna tillräckligt om han vill ha kvar jobbet. Klimatförändringar och behov av att dra ner på flygutsläpp? Naej, privatjet erbjuder en helt annan komfort, som fru Anka behöver. Att städerskan har svårt att försörja sig på lönen och omöjligt att städa så att perfektionisten Anna blir nöjd? Naej, inte hennes problem. Hennes problem är att det är så svårt att få tag i rätt personal, det tar verkligen mycket energi.
Så säger denna extrema egofixerade person saker som att svenska män är löjliga som byter blöjor och är pappalediga. Att en kvinnas uppgift är att behaga mannen så att han inte är otrogen. Och skapar debatt! Fantastiskt. Varför lyckas Anna Anka engagera så mycket? Varför blev inte detta en dokusåpa bland många andra? Och varför handlar debatten bara om hennes syn på jämställdhet och ingenting om löner för hennes tjänstestab eller hur hon ser på sin miljöpåverkan? Och vad säger det om vissa tidningar, när man fokuserar kritiken mot henne på att hon faktiskt inte var tvåa i Fröken Sverige, som hon uppgett?
Jag undrar om inte vi i Sverige har en sådan samsyn på många saker och ting, att även de som debatterar gör det inom samma ramar. Vi tycker numera att det är helt självklart att barnen går på dagis, vi gillar maxtaxan på dagis (1200 kr per månad), vi är inte ens speciellt upprörda över Systembolagsmonopolet nu sedan de har lördagsöppet, vi tycker att vår strävan efter jämställdhet är självklar och oantastlig. Vi är så eniga om detta att KD:s partisekreterare greppar efter det sista halmstrået till debatt och säger att Anna Anka är välkommen till deras parti. Han tänkte väl rädda partiet över 4%-spärren, men fasen vet i vilken riktning han bidrog.
Nej, Anna Anka hade knappast kunnat skapa denna debatt annat än i Sverige och Norge. I resten av världen kan jag inte se att det hon sa om jämställdhet skulle sticka ut. Att hon fick Aschberg att rodna genom att prata om illaluktande underliv och hur man kan kolla det, det var nog mest svenskt i det avseende att programmet sändes helt utan ”beeeps”.
Och så det här att hon heter Anna Anka – kunde det bli bättre? Trots allt känns hennes inhopp i debatten uppfriskande. Kan en Anka skapa sådan debatt, var det nog precis vad vi behövde.
Äldre inlägg om de svenska fenomen som Anna Anka utmanar:
Nr 22: Dina barn går på dagis som arbetar med genusperspektiv
Nr 43: Du får anonyma lappar i brevlådan
Du vet definitivt att du bor i Sverige när du hämtar din morgontidning och konstaterar att du även begåvats med en anonym klagolapp i brevlådan. Själv trodde jag att jag flyttat ifrån fenomenet när vi flyttade till hus, att det var i flerbostadshusens intima samvaro fenomenet uppstod. Men, i lördags kunde vi konstatera att arga-lapp-skrivarna även bor i villa. Med ett anslag av ”Hej Grannar!”, blev vi diffust anklagade för att ha för få blomkrukor på kommunens mark på baksidan av vår tomt, varför vi framstod som troliga anmälare till kommunen om att andra i husraden anlagt sandlådor odyl på den allmänna tomten. Brevet var förstås inte undertecknat och det visade sig att alla (?) grannar fått likadana och flera kände sig anklagade.
Lappen som kom i vår låda...
Det här är inte den första anonyma lapp jag drabbats av, men det är alltid lika trist. Konflikträdda lappskrivare lägger grunden till att alla grannar ska gå omkring och misstänka varandra hit och dit.
”Nu hälsade hon lite surt. Tror hon att jag anmälde? Eller att jag skrev lappen?”
Suck. Men det roar mig att fundera kring fenomenet – hur tänker lappskrivaren? Sitter man först i TV-soffan och diskuterar bra formuleringar, att det inte ska bli för långt och att tonen ska vara den rätta? När man är nöjd och överens med maken/makan (För man gör det väl tillsammans? Eller?), skriver man ut lapparna och väntar till mörkrets inbrott och att alla grannar har släckt ljuset. Då smyger man runt på gatan och lägger lapparna i brevlådan med så lite skrammel som möjligt? Går sedan nöjt och lägger sig och fantiserar om mottagarnas reaktioner? Och senare, när grannarna är förbannade över lappen och tycker den är korkad, vad gör man då? Ger sig till känna? Spelar med? Låtsas som det regnar? Ångrar sig de 20 kommande åren, innan man flyttar till nytt område? Eller skrider till verket med en ny lapp?
David Batras bästsäljande bok ”Den som inte tar bort luddet ska dö!”, om vårt lappskrivande, borde vara tämligen världsunik? Eller skriver man anonyma lappar i HongKong, Mombasa och Madrid? Är den anonyma lappen den moderna svenskens motsvarighet till att knyta handen i byxfickan?
Senaste kommentarer