Arkiv för juni, 2009
Rättelse till nummer 22: Förskola heter det förstås
En uppmärksam läsare har gjort mig medveten om att spaning nummer 22: Dina barn går på dagis som arbetar med genusperspektiv har ett stort fel. Det heter givetvis inte dagis längre, det heter förskola. Att det heter förskola visste jag ju egentligen redan, eftersom mina båda barn går på förskola. Men både barnen och vi föräldrar säger visst dagis ändå. Och kallar pedagogerna för fröknar. (Fast här har det också spritt sig det för mig nya uttrycket personal, när man pratar om personer och tjänster. ”Vi har 3 personal här på avdelningen”). Dessutom har jag hört personalen fråga min son vad hans tidigare dagis heter. Så även de syndar. Framförallt vet jag att det heter förskola eftersom min mamma som tidigare arbetat inom den verksamheten brukar påpeka det. Så jag visste att det var känsligt. Men inte att det var så känsligt att det kan ge upphov till livlig debatt och mycket upprörda känslor, som det nu gör i Gävle. Att ”dagis” skulle vara ett nedvärderande ord som inte längre bör användas. Precis som negerboll numera känns sjukt konstigt att skriva, borde dagis raderas ur språket menar upprörda förskollärare (nu vågare jag inte ens skriva ”alltså fröknar”).
OJ! Och jag som kallat det för dagis...
En gång hörde jag en gammal överklassdam ondgöra sig över ändelsen ”-is” på ord som blir folkliga. Ett otyg tyckte hon. Dagis, funkis, kompis, fritids… Ja, ”dagis” är nu i alla fall i gott sällskap bland positiva ord. Och jag nöjer mig med att konstatera att debatten om ordet dagis är väldigt typisk svensk. Och att spaning nr 22 borde ha hetat ”Dina barn går på en FÖRSKOLA som jobbar med genusperspektiv”.
Sommarhälsar Lena som nu har semester och barnen hemma från da..Förskolan!
Tack Lars W för tipset om debatten.
Nr 40: Det regnar och är 12 grader varmt på midsommar…
Du vet att du är i Sverige när det är 12 grader varmt och ihållande regn på midsommar… 
Så här ser klart.se:s prognos ut:
Hm… Borde har åkt upp till släkten i norr, tycks det.
När jag bodde i London tyckte jag att mina italienska kompisar klagade onödigt mycket på vädret. För mig var London-vädret där det sällan var minus, knappt någon snö och man kunde gå i lågskor året runt perfekt. Varmt långt in på hösten också. Men det klart, varmt som i Milano var det ju inte.
Hm, ja, trevlig midsommar allihopa! När det regnar i sillburken får vi alla känna oss som extra mycket hemma, helt enkelt.
/Lena
Nr 39: Du tror dig inte gilla USA, men är i själva verket mycket influerad
Du vet definitivt att du är i Sverige när någon påstår sig vara väldigt mycket emot USA, men samtidigt anammar trender från USA mer och snabbare än i något annat land. Speiciellt under Bush-eran har det varit mycket vanligt att avsky USA, och det är väl snarare en internationell trend än något typiskt svenskt. Men typiskt svenskt blir det istället när man kombinerar avskyn med att, ofta utan att inse det, är väldigt influerad av USA.
I tv-serien Vänner får ”Rachel” och ”Ross” i slutet av serien barn, en liten tjej vid namn ”Emma”. I flera år har nu namnet Emma varit det pouläraste namnet på nyfödda flickor. Effekten har nu börjat avta och Emma har halkat ner några placeringar. Det populäraste pojknamnet är för närvarande William. En framtida Bill?
Nu sedan Barack Obama blivit president har USA blivit mer populärt igen. Och våra politiker försöker allt vad de kan att härma Barack och hans internet-strategier. Tydligen Twittrar dock inte Reinfeldt så mycket, Barack ligger i mer på det området. Själv är jag gammal nog för att minnas när Ulf Adelsohn på 80-talet hade en amerika-inspirerad kampanj, med ballonger, musik och häftiga entréer. Det gick dåligt för M i det valet, vill jag minnas.
Inom näringslivet är ”Copy with pride” en legitim utvecklingsmetod. Det betyder att man åker till USA, hittar nåt nytt och trendigt och tar med till Sverige. MacDonalds startade förstås så en gång i tiden. Men även många konsultföretag, butikskedjor eller hälsotrender. För du äter väl GI-mat nu? Eller kör du Atkins?
Och när du går in på Seven Eleven, tar en latte-take-away och en jättechokladmuffin, så förstår du väl varifrån idén kom från början? Eller föredrar du Waynes Coffe eller Espresso House? Även om det är en svensk ägare till butiken du handlar i, så är konceptet amerikanskt. I orginal eller ”copied with pride”.
Vi gillar förstås också den amerikanska stilen på kläder och inredning. Eller i vart fall New England-stilen. Tänk senator på semester, Kennedy och salta dopp. Tänk Lexington och GANT. Svenska framgångsrika företag som har kopierat med stil. Och som fått så många svenskar att köpa kuddar och tavlor med amerikanska flaggan på! Vem skulle drömma om att ha en kudde med svenska flaggan i soffan? Nej, men en amerikansk det blir bra. Fast vi gillar ju inte USA. Eller jo.
PS I dagarna har det kommit ut en ny bok ”Medelvägens estetik. Om sverigebilder i USA.” Det fascinerande är väl att det finns en sådan bok? Att det överhuvudtaget finns Sverigebilder hos amerikaner, tycker jag är en bedrift.
Nr 38: Du studsar fram på orden när du talar
Du vet att du är i Sverige, eller i vart fall har svenska som modersmål, när du pratar och det låter som att du studsar fram på orden, typ:
[jaA, DEt vILL jag GÖ:ra] (hemsnickrad fonetik som ska förklara fenomenet).
Det gör att vi låter väldigt ”studsiga” och glada när vi pratar, även på engelska till exempel.
När min tyska kompis härmar mig brukar hon säga:
”Jaaaa, Jääävlar, Faaaaan, knäckebrÖÖÖÖd”, typ.
OK, det säger väl lite om mina ordval också, men just detta att vi sjunger fram orden tycker många är lustigt.
När man ringer till en engelsk person och kommer till deras telefonsvarare så låter det väldigt monotont. De håller samma tonläge genom hela meningen:
”helloyouhavereachedthevoicemailof PaulDouglass. pleaseleaveamessage” typ.
I början av mitt liv tillsammans med min man, som talar på finska i telefonen med sin mamma, trodde jag alltid att något väldigt allvarligt hade hänt. De talar i telefonen och låter som:
”Ni,ni, påivä, svårmod,död,tango, melankoli”
Sen när de lagt på luren så säger min man oftast:
”Ja, mamma hälsar, det går jättebra att hon är barnvakt”.
Ingen hade alls dött, de bara låter så när de talar finska.
Det här var en svår spaning att förklara i ord, den svenska kocken gör det bättre:
Läs här ett tidigare inlägg om hur vi talar:
Nr 37: Nationalrätten heter Pizza
Pizza är förstås den svenskaste av rätter, för den finns att köpa i varenda buske. Den har dessutom produktutvecklats med standardtillbehöret ”pizzasallad”. En läsk, typ Fanta eller Cola brukar komma med i hämt-priset. Med smakval som bearnaisesås, ananas (dvs Hawaii) eller kebab-kött så kommer var italienare du frågar med bestämdhet hävda att denna maträtt har ingenting med Italien att göra. Italienaren kommer att fota din pizza, mms:a hem och berätta om chocken.
Uppdelningen i ”finpizza” – tänk vedugnsbakad och CiaoCiao – och ”förortspizza” verkar nu vara vedertagen. I vart fall gör Aftonbladet/alltomstockholm även de den uppdelningen vid en genomgång av olika pizzaställen i Stockholm. Personligen tycker jag att det är användningen av champinjoner på burk (Tänk, det var inte länge sedan det var den enda form av champinjoner jag stött på. På den tiden fanns inte färska champinjoner på Konsum, ungdomar), vitlökspulver och PiffiAllkrydda som avgör huruvida det är en ”förortspizza” eller ej. Nu måste jag dock erkänna att jag anänt termen ”småstadspizza”, vilket jag tycker är en mer korrekt term än förortsdito. En småstadspizza bör också, nej SKA, vara enormt stor. Större än en vanlig tallrik. På 80-talet var det faktiskt populärt att köpa speciella pizzatallrikar – så här kunde de se ut:
När jag var tonåring var hämt-pizza äkta fredagsmys. Det var liksom den hämtmat som fanns i en liten stad på 80-talet, så på fredagar festade vi på pizza. Den var ofta så stor att den hängde 5 cm utanför tallriken, runt om, och jag orkade aldrig äta mer än hälften. Nu var det inget problem, eftersom både min bror och pappa snabbt åt upp sina och satt och stirrade på min sen. Tjopp sa det bara, så åt de upp halvan jag inte mäktade med. Ja, det var ett utdrag ur min svenska uppväxt…
Här kan du läsa ett tidigare inlägg om mat:
Nr 36: Du gillar dansband
Du vet att du är i Sverige när du gillar dansband. De var väl rätt ute ett tag (?) eftersom yngre generationer inte har gått på Statt och dansat foxtrot på samma sätt som 40-talisterna gjorde. Logdansen har också varit lite utdöende. Borta är de tider när man lätt kunde cykla/lifta/köra bil 15 mil för att gå på dans.
I min barndom minns jag hur mamma och pappa gick på ”statt” och dansade. Mamma brukade ta hem några av de ”dansbandskort”, en sorts idolkort i vykortsformat, som dansbandet brukade dela ut som reklam. Så här kunde det se ut:
- Dansbandet Pelles i tidstypisk utstyrsel
Vill du kolla in dansbands-kort så finns här siten för dig: www.svenskadansband.se. Dedikerad till att katalogisera denna svenska folkhemsskatt! Internet ÄR fantastiskt.
Enligt uppgift var det av skattetekniska skäl som dansbanden började klä sig så fantasifullt. En vanlig kostym var inte med säkerhet en scenklädsel och därmed inte avdragsgill. Men en riktig dansbandskostym kan definitivt inte användas privat utan blir då fullt avdragsgill. Vår skattelagstiftning ger oanade kulturfenomen.
Dansbanden har fått ett uppsving på senare år, efter succén med Dansbandskampen, som för övrigt nu söker nya deltagare. Tidigare vinnarna Lars-Kristerz går tydligen mot nya segrar.
.
För mig personifieras dansband av Mr Dansband himself, Christer Sjögren (f.ö. också med i gruppen Pelles ovan). Han är också ett exempel på hur dansbandssjungandet är som en skola för att bli folkkär artist i många olika gebit. Tänk Lotta Engberg och Charlotte Perelli. När Christer var med i Schlagerfestivalen med ”I Love Europe”, så kändes allt så väldigt svenskt… Fast han borde väl byta namn till Christer SjögrenZ? Varifrån kommer alla Z i danZband?
Ett feministparti får 2,2% av rösterna
Du vet redan att du är i Sverige när du kunnat rösta på ett feministiskt parti (läs tidigare inlägg), eftersom det är världsunikt med ett sådan. Och 2,2% av väljarna gjorde just det. I Stockholm över 4%, i Möllevången i Malmö 16% (Vad är det för ställe? En massa kvinnokollektiv?).
Att 2,2% av oss röstande valde Gudrun är väldigt extremt och inte alls lagom*. Själv var jag väldigt svensk och övervägde att rösta på Gudrun, då lite rivig feminist-tant skulle ha kunnat sätta lite fart på ersättningsstinna gubbar i EU-parlamentet. Men hennes kommunistiska förflutna gjorde mig tveksam, kanske förespråkar hon 5-årsplaner för jordbruket?
*Läs här tidigare inlägg om att Sverige är ett rätt extremt land:
Nr 35: Du berättar ogenerat om kroppsfunktioner
Magdalena Ribbings etikett-spalt engagerar ofta många läsare kring typiskt svenska fenomen. Som detta med skor/strumpor/barfota inomhus. Senast en frågeställare som tycker att det är oerhört störande med folk som kliver in barfota i hennes hem. De berättar dessutom att det är skönt att ta av skorna en stund för att de har sån fotsvett. Kvinnan grips av panik (?) och äckel. Hittills har inlägget fått 172 kommentarer. Detta engagerar.
- Alla fötter är inte så här söta
Förutom sedvänjan att alltid ta av sig skorna när man kommer in i ett hem (Jag skulle gissa att många upplever det artigare att ta av även torra sommarsandaler än att KLAMPA IN med dem. Tänk på parkettgolvet.) berör frågan också den typiskt svenska vanan att ogenerat berätta om olika kroppsfunktioner:
”Jag har sådan fotsvett, att det är skönare att gå barfota en stund”
”Jag måste gå och kissa”
Eller, som en vän till mig fick höra när hon ringde en studiekamrat:
”Ursäkta att jag dröjde, jag klämde en kabel”
Jag hoppas att syftet var att chocka min vän och inte att han trodde att han sa en högst normal ursäkt för att hon fick vänta i telefonen. Men jag minns också när jag själv var 7-8 år och telefonen ringde. En röst frågade efter min bror, jag trodde att det var hans kompis Mattias och tänkte att jag skulle vara lite tuff och sa:
”Nej, han sitter och skiter”.
Men det var hans chef som tidningsförsäljare som hade ringt och jag skämdes över mitt ordval. Och minns det tydligt ännu, 30 år senare.
Att tala ogenerat om kroppsfunktioner är nog chockerande svenskt i omvärldens ögon. Du vet att du är i Sverige när din bordsgranne berättar att ”Ursäkta mig, jag ska gå och kissa, är strax tillbaka”, helt enkelt. Det är därför som vi inte förstår diskreta omskrivningar som ”rest room”. Vad är det för vila de talar om?
Och nu ska jag inte ens berätta om hur vi småbarnsföräldrar pratar bajs i alla möjliga sammanhang och tidpunkter. Bajs har helt enkelt blivit en väldigt intressant sak att samtala om.
Läs tidigare inlägg om att ta av sig skorna:
Och här kan du läsa ett roligt blogginlägg om kisspanik.
Nr 34: Du röstar på FI! i EU-valet
Du vet att du är i Sverige när du röstar på Gudrun och Feministiskt Initiativ i EU-valet. Att ha ett politiskt parti fokuserat på jämlikhetsfrågan är fullständigt unikt. Gudrun är en pionjär och vill öka på jämställdheten i både parlament och hela Europa. Vi har också ett Piratparti som tydligen är först i världen med sitt enfråge-fokus och dessutom verkar kunna ta sig in i EU-parlamentet. Det har hänt en hel del sedan Bondeförbundet startades.
I många avseenden är vi världens mest jämställda land. Denna vecka har debatten faktiskt rasat på SvD kring MacDonalds stereotypa leksaker till pojkar och flickor. Människor har varit upprörda över de stereotypa könsroller som leksakerna förmedlar, andra har tyckt att svenska feminister borde ägna sig åt viktigare frågor som kvinnlig omskärelse och någon har undrat över varför alla blir så upprörda. Jag har svårt att se i vilket annat land en sådan debatt skulle uppstå i.
Frågan om rosa eller blått till bebisar är också het och väcker alltid debatt. Själv försöker jag att köpa ”könsneutrala” presenter till barnen (som målarfärg, pussel eller bondgård) och byter också kön på sagofigurerna när jag läser sagor för barnen. En mästerkatt i stövlar kan faktiskt lika gärna vara en hona. Jag undrar om mammor runt om i världen har kommit på den idén? A small step for man, one giant leap for mankind.
Här kör min dotter bil. HejaHeja
I mars varje år firar vi faktiskt Internationella Kvinnodagen. Den har fått fäste i Sverige och tidningar brukar ha tema om jämställdhet den dagen. I London frågade jag mina kollegor om de inte brukade fira Internationella Kvinnodagen. De svarade att det var inte förrän nu de hade haft några internationella kvinnor att fira.
Kanske har Norge i vissa avseenden kommit längre än oss här. De har infört kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser. I Sverige har Margareta Winbergs hot ännu inte förverkligats. Men när utvecklingen här har stannat av, medan den i Norge tog ordentligt fart, så lär det bara vara en tidsfråga innan det införs även här. Läs Carina Markows utmärkta inlägg om detta.
Läs också vad Badlands Hyena skriver om Piratpartiet.
Här kan du läsa tidigare inlägg kring jämställdhet och genus:
Nr 25 Männen vågar inte flirta
Nr 22: Dina barn går på dagis som arbetar med genusperspektiv
Och här ett tidigare inlägg om Gudrun:
Nr 33: Du säger samma ord flera gånger i rad
Du vet att du är svensk när du har en tendens att upprepa ett och samma ord flera gånger i rad. Till exempel säger du gärna ”Hej, Hej!” istället för ett enkelt ”Hej!”.
Jag var lyckligt omedeten om detta tills jag flyttade till London. Vanan att säga samma ord flera gånger i följd tog jag med mig när jag talade engelska, varför jag sa till exempel ”yeah, yeah, yeah, yeah” (snabbt, mer som ”jäjäjäjä”) istället för bara ”yes”. Mina engelska kollegor var rara nog att tycka att detta lät gulligt och började själva säga ”yeah, yeah, yeah, yeah”.
Nu hade jag redan lagt mig av den norrländska vanan att säga ”ja” genom att dra in luft ”juuup”, annars kanske de hade anammat det också. Eller inte.
Ja, ja, det var det, det.
Tack Tack.
OjOj, vad tiden rinner iväg.
HejHej.
Senaste kommentarer