I den lilla omröstningen ”vilket ord tycker du är mest typiskt svenskt?” så vann ordet ”Lagom” med 69% av rösterna. Som god tvåa kom mitt eget favorit-svensk-ord ”Knark” med 9%. ”Bricklunch” fick 6%. En jordskredsseger för ”lagom” som Marita U bara kan drömma om, alltså.
Vår prins Carl Philip fyller 30 år idag och är verkligen en prins för Sverige i tiden, då han säger att 30 är ”en lagom ålder för en prins”. Jaha.
14 maj 2009 at 10:52
Du vet definitivt att du är i Sverige när det mesta ser väldigt likadant ut. Vi lever inte i landet lagom (se
tidigare inlägg), men du bor i landet homogent. Som svenskar upplever vi det som obehagligt att sticka ut. Att vara annorlunda, är inget positivt.Det här gör till exempel att vi, även jag, kör omkring i
grå eller silverfärgade bilar. ”Det är så praktiskt, smutsen syns inte så väl då”.

- Vår egen silvergrå bil.
Det gör också att alla stugor och hus på landet är falu-rödfärg-röda. Vem skulle komma på tanken att måla stugan blå!?! Ingen som inte vill bli utstirrad på ICA i alla fall (hemska tanke).
Det gör också att vi klär oss rätt lika. Det blir liksom ett plagg per säsong som alla i samma ålder ska ha. Canada Goose måste ha skrattat hela vägen till banken när deras jacka blev den här MÅSTE JAG HA i Stockholm. 6000 för en jacka? Ingen problem. Flera månaders kö? Inget problem. Risk att bli rånad på jackan? Inga problem. Långsamt strypt katt som fått ge upp sin päls till jackan? Inga problem. Alla andra har den, så då måste jag också ha den. Förstås.
För 10 år sedan ville alla ha ”ROOM-looken” med möbler i oljad ek, blårandiga tyger och sisalmatta. Nu vill ingen ha den ”looken” på sitt hem längre, utan möblerna i oljad ek säljs på Blocket. Nej, nu säger trenden att det ska vara valnöt, chokladbrunt och gräddvitt. Och för den som inte vill sticka ut och verka fel, gäller det att haka på. (DN)
Givetvis vill vi inte heller sticka ut med höga hus. Vem vill bygga eller bo i ett hus som är högre än kyrktornet? Inte i Stockholm i alla fall. I Malmö stack HSB-VD:n ut och såg till att bygga Turning Torso. Skandalen var ett faktum, VD:n fick avgå. Men nu står huset där och har blivit ett landmärke. Men ännu har den inte fått fäste och blivit en trend. Den sticker fortfarande ut.
Denna blogg är mina betraktelser kring vad som är typiskt svenskt, svenska värderingar och företeelser.
14 maj 2009 at 10:27
Du vet definitivt att du bor i Sverige om dina barn går på dagis och personalen på detta dagis jobbar med genusperspektiv.
Det första mycket svenska är detta att alla barn numera går på dagis. Sedan maxtaxan infördes (det kostar aldrig mer än ca 1200 kr per månad och barn, andra barnet ca 700 osv) så har alla andra former av barnpassning blivit orealistiska, då dagis är så mycket mer gynnat. Dagmammor är på utdöende, hemmafruar är ett okänt begrepp. Möjligtvis finns det lite ”hemmafruar” i den rika överklassen, men de kan knappast betecknas som typiska för Sverige.
Själv fann jag mig härom dagen fråga en mamma i sandlådan:
- Hur gammal är Wilmer då?
- 16 månader, svarade hon.
- Jaha, då har han börjat på dagis då? hörde jag mig själv säga och samtidigt inse att jag därmed var vansinnigt svensk. Svenska barn börjar på dagis någon gång mellan 1 – 1,5 års ålder, helt enkelt.

Min son som tidigt fick lära sig att baka och diska
Dagisplatsen är garanterad, kommunerna är skyldiga att tillhandahålla en sådan inom några månader efter ansökan. I vart fall i Stockholm får vi då och då läsa om familjer som drabbats av att inte fått en dagisplats i tid. Jag undrar om sådana artiklar skrivs i något annat land? Norge kanske, men i övrigt? Skriv gärna en kommentar, om du hittat något sådant utomlands.
Eftersom en så stor del av våra barns uppfostran sker genom förskola och skola, blir det också mycket viktigt vilka värderingar som där förs över till barnen. Att ta av sig skorna är förstås en grundbult som jag redan skrivit om. Men den svenska strävan efter jämställdhet gör också att svenska dagis allt oftare aktivt jobbar med genusperspektiv. Förskolorna kan söka pengar för att jobba med dessa projekt, det hade åtminstone min sons tidigare dagis gjort och fått. Målsättningen är att barnen ska få utveckla hela sin personlighet, utan att begränsas av vuxenvärdens fördomar om manligt och kvinnligt. (Läs tex DNs reportage om genus på förskolan). Personligen tycker jag att det är jättebra att man gör detta, men det känns också väldigt svenskt.
Och här kan du läsa en rolig blogg om genus-hysteri.
Denna blogg är mina betraktelser kring vad som är typiskt svenskt, svenska värderingar och företeelser.
14 maj 2009 at 8:00
Senaste kommentarer